Klockan K

“Jag tycker om en bra detektivhistoria. Men de börjar alltid i galen ända. De börjar med mordet. Men mordet är slutet. Historien börjar långt innan dess med alla de händelser som gör att vissa personer befinner sig på ett visst ställe vid ett visst klockslag en viss dag. Och så, när tiden är inne – så slår blixten ner. Ja, alltsammans konvergerar mot Klockan K…”

Det är den gamle domaren Treves som yttrar dessa ord på sin klubb under lite småprat med sina kollegor och det är detta som är historiens kärna. Klockan K (Towards Zero) kom ut 1944 och är en superfavorit hos mig. Den har allt – bra karaktärer, mysig miljö och framför allt en riktigt bra intrig! Boken inleds med att en rad personer av olika anledningar bestämmer sig för att spendera ett par sommarveckor vid Devons kust. En del av dem som gäster till lady Camilla Tressilian i hennes residens ute på klipporna och 2015-08-29 20.40.56några av dem som semesterfirare i den närbelägna badorten Easterhead Bay. Alla personer har mer eller mindre band till varandra och bland dem finns en förnuftig sällskapsdam, en välkänd idrottsman och hans unga temperamentsfulla fru, hans svala exfru, en hemkommen plantageägare, en försmådd gigolo, en domare med alltför gott minne och en ung man som överlevt ett självmordsförsök. Mot vistelsens slut är stämningen i det lilla sällskapet minst sagt ansträngd av de äkta makarnas allt intensivare gräl och lady Tressilians sällskapsdam räknar dagarna tills allt återgår till det normala. Morgonen därpå hittas hennes matmor ihjälslagen i sin säng.

Klockan K filmades 2007 som en del i TV-serien med miss Marple. Jag tycker skådespelarna gestaltar sina karaktärer bra och den stora skillnaden från boken är naturligtvis att miss Marple är med i historien som lady Tressilians barndomsvän. Mannen som i bokens början vårdas på sjukhus efter sitt självmordsförsök och som spelar en avgörande roll vid fallets upplösning är däremot bortplockad. Bokens inledning innehåller en rad prologer som känns lite röriga när man börjar läsa men som kommer ha stor betydelse för känslan i boken. Filmen börjar däremot när gästerna anländer till området.

Jag gillar idén att lägga vikt vid händelserna innan själva mordet och att man är en bra bit in i historien innan någon faktiskt dör.

Mord i Mesopotamien

2013-12-08 00.20.22Mord i Mesopotamien (Murder in Mesopotamia) kom ut 1936 och är en av mina absoluta Christiefavoriter. Handlingen är förlagd till en brittisk/amerikansk arkeologisk expedition i Mesopotamien, ett historiskt område i nuvarande Irak. Historien börjar med att den engelska sjuksköterskan Amy Letheran, som just avslutat ett uppdrag i Bagdad, blir ombedd att ta hand om chefarkeologens fru som varit lite överspänd på sistone. Amy finner uppdraget lite diffust och får av sina engelska vänner höra ett och annat skvaller om sin patient, den vackra Louise Leidner. Hon är dock inte den som dömer på förhand men den så förnuftiga Amy märker att det råder en spänd stämning mellan expeditionsmedlemmarna och att Louise inte är så omtyckt. Syster Letheran får tids nog veta varför hon blivit anställd, fru Leidner lever nämligen i skräck efter att fått flera brev där hon hotats till livet. Det märkliga är att brevskrivaren utger sig för att vara hennes första man som varit död i nära 20 år samt att handstilen är mycket lik hennes egen. Varken Amy eller Eric Leidner tror på allvar att Louise är i verklig fara. Louise hittas dock död i sitt rum och det verkar som att ingen har kunnat begå mordet. Hercule Poirot råkar befinna sig i Bagdad och tillkallas av den brittiska polisen (området är vid denna tid brittiskt). Det står snart klart att fru Leidner inte mördats av någon främling utifrån.

Boken filmatiserades 2001 med David Suchet som Poirot  och som i de flesta Poirot-avsnitt har man hållit sig hyfsat nära boken. Dock får kapten Hastings vara med som farbror till en av de unga arkeologerna och i mitt tycke vinner historien på hans medverkan. I boken berättas allt av syster Letheran och jag kan tycka att hennes snusförnuftighet och rationella väsen kan gå en på nerverna. Hon refererar endast till olika vårdsituationer när hon drar paralleller till saker hon är med om och man undrar om sjuksköterska är hennes enda identitet. Jag undrar om Christie själv beundrar Amy eller att hon tycker att hon är något av en karikatyr. I filmen tonas hon ner rejält och blir bara en i expeditionen.

 

Mord är lätt

DSC_0172“Mord är lätt om bara ingen misstänker en.” Miss Pinkertons virriga berättelse om att det går en mördare lös i hennes hemby får Luke Fitzwilliam undra om den rara gamla tanten verkligen har alla hemma. Samtalet äger rum i en tågkupé på väg till London och Luke, som precis återvänt till England efter en lång tjänstgöring utomlands, lyssnar med ett halvt öra. Miss Pinkerton är på väg till Scotland Yard för att delge dem sina observationer och Luke hoppas att de kommer vara vänliga mot henne där. Kanske finns det till och med en avdelning som bara tar hand om gamla damer som tror de ser mördare överallt. Dagen därpå råkar Luke se en dödsruna i tidningen. En miss Pinkerton har blivit överkörd i centrala London av en smitare. Han får en känsla av att det kanske låg något i den gamla damens berättelse ändå och vill undersöka saken lite närmare. Hans bäste vän Jimmy har lägligt nog en kusin i miss Pinkertons hemby som Luke kan bo hos, den vackra Bridget Conway. Hon är sekreterare åt byns storpamp som hon också är förlovad med. Under förevändning att han skriver en bok om folktro börjar Luke bekanta sig med invånarna. Det visar sig att det varit många dödsfall det senaste året. Bridget genomskådar Luke ganska omgående och tillsammans ger de sig ut på mördarjakt.

Jag gillar verkligen denna bok som kom ut 1939 och såg fram emot att se filmatiseringen från 2009. Tyvärr finns det nästan ingen likhet mellan bok och film. Benedict Cumberbatch gör en bra Luke Fitzwilliam men omständigheter, personer och till och med själva intrigen stämmer inte alls. Dessutom har man stuvat in miss Marple när hon i själva verket inte är med.

 

 

 

Samvetskval

DSC_0171Samvetskval (Sad Cypress) heter denna bok som kom ut 1940 där huvudpersonen är Elinor Carlisle. Elinor hamnar minst sagt i en riktig knipa, hon blir anklagad för mord på sin fasters skyddsling, den unga Mary Gerrard. Som om inte det hade räckt har hon innan dess förlorat sin fästman och kusin genom gifte, Roderick Welman, till just den vackra Mary. Men för att ta det från början får Elinor ett anonymt brev där det står att någon försöker ställa sig in hos hennes förmögna och svårt sjuka faster, Laura Welman, och att hon och Roddy får se upp så de inte går miste om sitt arv. De åker alltså till Hunterbury, Laura Welmans hem, där de spenderat många somrar tillsammans som barn. Den gamla damen sköts om av två sjuksköterskor och en ung läkare, Peter Lord. Medan Elinor besöker sin faster träffar Roddy Mary Gerrard som han minns från sin och Elinors barndom. Hon har återvänt efter studier i Tyskland och Roddy blir blixtförälskad. Elinor märker genast vilken påverkan Mary har på hennes fästman och en spirande svartsjuka slår rot. Strax därpå dör Laura Welman utan att ha gjort upp något testamente. Som närmaste släkting ärver Elinor allt och det står nu klart för henne att hon och Roddy inte kommer gifta sig. Hade bara inte Mary varit så hade det blivit så. Elinor bestämmer sig för att sälja Hunterbury och då hon städar undan sin fasters saker bjuder hon Mary Gerrard och en av sköterskorna, Jessica Hopkins, på te och smörgåsar uppe på herrgården. Efteråt hittar Elinor och syster Hopkins Mary död i frukostrummet, uppenbarligen förgiftad. Elinor arresteras och rannsakas för mord. Hennes faster grävs upp och man finner att även hon dog av morfinförgiftning. Doktor Peter Lord är övertygad om att Elinor inte har något med dödsfallen att göra och anlitar Hercule Poirot för att finna bevis som stödjer Elinors sak. Poirot tar sig an fallet men gör klart för honom att han ämnar söka sanningen oavsett om det visar sig att Elinor är skyldig eller ej.

Samvetskval är en av mina gamla favoriter men efter att ha sett filmatiseringen från 2003 med David Suchet som Poirot tycker jag att handlingen gör sig bättre i filmversionen. Boken är jättebra men tappar i slutet. Istället för Poirots utdragna oreringar om vem som gjorde vad avslöjas allt under domstolsförhandlingarna under ganska odramatiska former. Att det pågår en kamp emot klockan märks tydligt i filmen men inte i boken. Det som däremot är centralt i boken och som till stor del går förlorat i filmen är huvudpersonernas läggning. Elinors känsloliv är av avgörande betydelse och detta ger också boken ett visst djup. Elinor dyrkar Roddy men vet innerst inne att han inte känner som hon.
Något jag tänkte på var att både Elinor Carlisle och Mary Gerrard har studerat i Tyskland under senare delen av 1930-talet. Märkte de av “klimatet” som rådde där då och borde de i så fall ha en åsikt om det? Detta berörs inte i boken men däremot i filmen, vilket kanske är naturligt. Roddy påpekar vid ett tillfälle att nationalsocialisterna gjort mycket bra i Tyskland och att han gärna sett lite mer av sånt i England. Poirot håller dock inte med om detta.

Death in the clouds

DSC_0170Death in the Clouds (Flygande döden), utkom 1935 och handlar om ett mord som sker ombord på ett flygplan mellan Frankrike och England. Elva personer, däribland Hercule Poirot, sitter i första klass när man mot resans slut upptäcker att en av passagerarna, madame Giselle, är död. Utredningen blir ett samarbete mellan brittisk och fransk polis men med Poirot i spetsen naturligtvis. Mordet slås upp stort i pressen då offret var välkänt i finare kretsar – madame Giselle lånade nämligen ut pengar till socitetslejon benägna på spel. Om kunderna sedan inte kunde betala tillbaka kunde det ju hända att en och annan liten hemlighet slank ut. Offrets yrke verkar alltså ha betydelse och det är här som polisens ansträngningar koncentreras, i alla fall till en början. Hur som helst står det klart att en av passagerarna, eller någon ur personalen, har mördat madame Giselle genom att sticka henne med ett spetsigt föremål doppat i gift. Det märkliga är att ingen ombord har lagt märke till något eller knappt lämnat sina platser. Bland karaktärerna i boken är den enkla “frisörassistenten” Jane Grey den mest framträdande. Hon har på något sätt vunnit sin resa till franska Rivieran och hamnar brevid den stilige tandläkaren Norman Gale på planet. Både Grey och Gale kommer att assistera Poirot under utredningen. Bland övriga passagerare finns även två arkeologer, en deckarförfattare och två unga damer ur överklassen. Som vittnen i en mordutredning påverkas passagerarnas liv på olika sätt och handlingen utspelas både i London och Paris.

Innan jag hade hunnit läsa ut boken såg jag filmatiseringen med David Suchet från 1992 och visste alltså hur mordet gått till. Jag tycker alltid det är kul att se hur man tagit sig an uppgiften att göra om bok till TV så det gjorde inte så mycket. Avsnittet är något förenklat, man har bland annat tagit bort de personer som inte är så framträdande och gjort om Jane Grey från frisörassistent till flygvärdinna. Handlingen startar även redan i Paris vid en tennisturnering och inte på planet tillbaka till England.

Jag blev positivt överraskad av boken och gillade den verkligen. Det kändes ovanligt att en sådan central person som Jane Grey saknar “fina” förbindelser och försörjer sig själv. Gåtans lösning är riktigt finurligt uttänkt även om mördaren får lägga ner ett enormt arbete med att förbereda och utföra mordet.