Samvetskval

DSC_0171Samvetskval (Sad Cypress) heter denna bok som kom ut 1940 där huvudpersonen är Elinor Carlisle. Elinor hamnar minst sagt i en riktig knipa, hon blir anklagad för mord på sin fasters skyddsling, den unga Mary Gerrard. Som om inte det hade räckt har hon innan dess förlorat sin fästman och kusin genom gifte, Roderick Welman, till just den vackra Mary. Men för att ta det från början får Elinor ett anonymt brev där det står att någon försöker ställa sig in hos hennes förmögna och svårt sjuka faster, Laura Welman, och att hon och Roddy får se upp så de inte går miste om sitt arv. De åker alltså till Hunterbury, Laura Welmans hem, där de spenderat många somrar tillsammans som barn. Den gamla damen sköts om av två sjuksköterskor och en ung läkare, Peter Lord. Medan Elinor besöker sin faster träffar Roddy Mary Gerrard som han minns från sin och Elinors barndom. Hon har återvänt efter studier i Tyskland och Roddy blir blixtförälskad. Elinor märker genast vilken påverkan Mary har på hennes fästman och en spirande svartsjuka slår rot. Strax därpå dör Laura Welman utan att ha gjort upp något testamente. Som närmaste släkting ärver Elinor allt och det står nu klart för henne att hon och Roddy inte kommer gifta sig. Hade bara inte Mary varit så hade det blivit så. Elinor bestämmer sig för att sälja Hunterbury och då hon städar undan sin fasters saker bjuder hon Mary Gerrard och en av sköterskorna, Jessica Hopkins, på te och smörgåsar uppe på herrgården. Efteråt hittar Elinor och syster Hopkins Mary död i frukostrummet, uppenbarligen förgiftad. Elinor arresteras och rannsakas för mord. Hennes faster grävs upp och man finner att även hon dog av morfinförgiftning. Doktor Peter Lord är övertygad om att Elinor inte har något med dödsfallen att göra och anlitar Hercule Poirot för att finna bevis som stödjer Elinors sak. Poirot tar sig an fallet men gör klart för honom att han ämnar söka sanningen oavsett om det visar sig att Elinor är skyldig eller ej.

Samvetskval är en av mina gamla favoriter men efter att ha sett filmatiseringen från 2003 med David Suchet som Poirot tycker jag att handlingen gör sig bättre i filmversionen. Boken är jättebra men tappar i slutet. Istället för Poirots utdragna oreringar om vem som gjorde vad avslöjas allt under domstolsförhandlingarna under ganska odramatiska former. Att det pågår en kamp emot klockan märks tydligt i filmen men inte i boken. Det som däremot är centralt i boken och som till stor del går förlorat i filmen är huvudpersonernas läggning. Elinors känsloliv är av avgörande betydelse och detta ger också boken ett visst djup. Elinor dyrkar Roddy men vet innerst inne att han inte känner som hon.
Något jag tänkte på var att både Elinor Carlisle och Mary Gerrard har studerat i Tyskland under senare delen av 1930-talet. Märkte de av “klimatet” som rådde där då och borde de i så fall ha en åsikt om det? Detta berörs inte i boken men däremot i filmen, vilket kanske är naturligt. Roddy påpekar vid ett tillfälle att nationalsocialisterna gjort mycket bra i Tyskland och att han gärna sett lite mer av sånt i England. Poirot håller dock inte med om detta.